Det är lite halvknasigt sådär, hur jag mår just nu. Och nu syfter jag på huvudknoppen, hur mitt sinne känner sig i detta ögonblick. Känner mig faktiskt lite sur. Kanske mest ledsen
Lite bortglömd av mina vänner, och sådär.
Varför är det ingen som tar kontakt med mig? De flesta vet att jag är jättesjuk, är det inte någon som skulle kunna tänka sig att smsa mig och fråga hur det är? Jag kräver inga timmlånga samtal där jag beskriver mina krämpor, men ett litet krya-på-dig-sms kanske skulle vara på sin plats? Jag vet inte, jag kanske överreagerar. Men jag känner mig så ensam och emlig när jag mår såhär.

Jag ligger i min bäddsoffa och tittar på TV. Zappar fram och tillbaka hela dagerna
Har insett att de enda som verkligen förstår mig är Zac och Cody. Ha-ha-ha. Fun.
Dylan och Cole Sprouse är nog de enda Disney Channel-skådespelarna med verklig talang. Ända sedan barnsben har de faktiskt varit duktiga, snubblade över ett gammalt avsnitt av Zac and Codys Suite life, när de var jättesmå... de var faktiskt duktiga även då. Vilket är jävligt ovanligt att se, relativt små barn som faktiskt kan skådespela.
Step aside, Hannah Montana.

Hej, hej, bloggen. Tjena, hej och tja.
Jag är jättesjuk. Det suger.
Igår fick jag något sorts konstigt anfall... det var helt sjukt, låg och käkade lite mat på soffan, när jag plötsligt började få ont i bröstkorgen. Det blev bara värre och värre, och till slut skrek och grät jag av smärta. Jag ringde mamma som ilade hem och ringde 112. Vi åkte in till vårdcentralen, och i bilen började det äntligen släppa lite. Vi kom in till vårdcentralen, de gjorde lite tester, ekg, blodprov osv.
De såg att jag hade en infektion i kroppen, inte vad det var. De sa sedan att jag förmodligen fått kramp i matstrupen. Vi åkte hem. Jag mådde dåligt, 39.4 i feber och bara mådde skit. Hostade som fan och hade en sprängande huvudvärk.
Gick och lade mig vid 12 ungefär, vaknade sedan vid 01:30 av att det kom tillbaka. Värken, alltså.
I alla fall, så åkte vi in till akuten, där det släppte (det här är alltså 40 minuter av den värsta smärta jag har varit med om i hela mitt liv). De tog en massa prover, röntkade, ännu ett ekg.
Conclusion: Dubbelsidig lunginflammation.
De vet inte vad anfallen jag fick är för någonting, jag hoppas bara att det inte händer igen, det var riktigt jävla läskigt.

I alla fall, så är jag nere för räkning ett tag. Började med min penecillin idag, förhoppningsvis kommer jag märka av det redan imorgon. Öh.
Tänkte skriva det här långa och onödiga inlägget så folk hängz0r med i mitt livz0r.


Såg Zac and Miri make a Porno också, skitkul film. Haha, jag kände mig så sluskig, har inte duschat på x antal dagar, svettades galet och åt bullar... FEELS GOOD MAN.

I alla fall.
Jag har helt andra perspektiv och mål än innan. Om jag ska bli lite djup och låtsas att jag är intelektuell och intressant, så känner jag att jag har börjat värdera helt andra saker sedan jag kom hem. Underligt nog. Det känns som att jag... jag vet inte. Jag bryr mig mindre om ytliga saker (även om jag fortfarande är en ganska ytlig människa), vilket är ett mirakel, jag bryr mig mindre om mig själv och jag uppskattar sakerna omkring mig på ett annat sätt. Datorn intresserar mig knappt längre.
Dessutom så har min datorskärm gått sönder, så det kom ju ganska lägligt.
Längtar tills jag kan ge mig ut på UPPTÄCKSFÄRD i STOCKHOLM CITY med mina VÄNNER
WOW YEAH SUPER

Nu ska jag gå och göra ingenting!
Tusen pussar och kramar

Och jag ska berätta en hemlighet som bara dom som rockar fett kommer fatta... Bo Svensson finns inte. SIGRID GOOGLED THAT SHIZNIT

Johnny Cash på repeat idag, är inte deppig, snarare opepp. Så opepp på allt.
Dessutom är jag så sjuk att jag knappt kan andas, har superfeber, hostar som fan, är snorig och äcklig och mår bara allmänt piss. har så ont i min mage och mina lungor så jag vet inte vad.
Jag har inet mått såhär dåligt sen jag hade svininfluensan. Snart ska jag nog gå och lägga mig och försöka sova.
Det här suger så mycket.
Längtar tillbaka till Synis så mycket att jag vill kräkas.
Vill sitta i köket och lyssna på Rust in Peace med Thomas och Mitch. Höra dem snacka massa skit. Hjälpa Madde och Danne att laga mat. Få en megakram av Malin. Gråta ut i Idas armar. Höra Sigrid tjata på Joroun om att hon vill ha kaffe.

Det var så fint, den sista kvällen. Vi låg alla i samma rum och skulle sova på golvet på madrasser, och Thomas och Mitch satt och spelade gitarr. De spelade asfina, lugna låtar och sjöng med jättetyst. När de började "mmm-a" med så började jag gråta floder igen, för jag tänkte på att jag verkligen inte ville hem.
Tyson tog mig i handen och Sigrid smekte mig på kinden och tittade på mig och de var bara allmänt assöta. Dagen efter när allt sög av tusen anledningar kom Hampus och satte sig bredvid mig och kramade mig och bara åh. Jag saknar er så det gör ont

Sorgligt nog är jag hemma nu. Saknar er alla helt galet mycket.

'

 

 

'

 

'

Just det, jag är på min ideal-vikt igen. Jag väger 48 kilo nu, och jag är helt supernöjd! Visserligen är det en aning för lite, men jag väger nu precis så mycket som jag vill väga och det känns jättebra. Jag äter förvisso inte jättenyttigt, men jag mår bra. Jag har inte eftersträvat att gå ner i vikt, det har bara blivit så.

Jag tycker att, så länge man är nöjd med sin vikt så är det okej. Jag har ingenting emot feta människor, bara de inte skyller på samhället för att de inte får kompensation eller liknande för sin fetma.
Mycket av det ligger säkert i generna, vissa människor har väldigt lätt för att gå upp, men att bli riktigt fet, ja, då krävs det att man äter för mycket och för onyttigt, samt inte får tillräckligt motion. Då har du "brought it on yourself(svenskan tryter ibland)", och då är det du som får stå för konsekvenserna. Vill man må bra, då får man lägga manken till lite extra och inte bara ligga hemma och äta kakor.
Jag vet att jag låter otroligt hård och elak när jag skriver det här, det är jag inte, folk får se ut precis som dom vill.

Ska packa nu.
Det ska bli skönt att rätta till mina vanor igen. Tre mål mat om dagen, i säng vid 10 och upp vid 8. (Och nybakt bröd till frukost, gotti)
De första nätterna kommer innehålla så mycket pain, fy fan, kommer inte somna på flera timmar. Ja, ja, vad gör man inte för välbefinnande?

Jag är en av de otaliga tonåringar som får för sig att det, bara för att det är sommarlov, är en asbra idé att vända helt på dygnet och gå och lägga sig klockan 05.30 varje natt/morgon.