this pain is fucking royal

there is never enough
oh how i wanted to give you the world
the sun, the moon
can we go back?
hold my hand when i'm dreaming

i want you
i call out your name

God only knows how much I'd love you if you let me
but I can't break through at all.

Det känns som att jag uppdaterar för lite. Förhoppningsvis har ni kunnat hänga med i vad jag gör och har att säga i min andra, engelska blogg. Jag vet, äckligt pretto, meeeeeeeeeeen ja, det är så det är ibland.

Har sömnproblem på grund av stressen, precis som Maggie och andra personer i min årskurs. Jag har så mycket att göra och tänka på att jag aldrig får någon ro.

Färgade hpret igen igår, mycket nöjd med resultatet. Postar bild senare.

Puss.

Blondieeeeee

 

(KLIKCA)CXCJKXK

you always make me shine
then you let me down
i hurt so bad

my dreams are stained with whine
worthless wings that will not fly
it's the seventh wall i'm crossing tonight
let me down in twenty years

Här får ni en konstig blogg som inte alls är typisk mig, men here we go i alla fall.

Okej, jag har fyllt mina dagar av komiker från Storbritanien.

Honom har jag haft ganska kul åt.

Sen har jag upptäckt att QI äger. För jag älskar ju att skratta. Det är det finaste som finns, att ha kul och att få andra att skratta, det är väldigt värdefullt. Så liksom, när jag upptäckte QI så var det ju helt asbra. För jag är en nörd och älskar att lära mig saker (intressanta saker det vill säga, jag har inte mycket till övers för matte och teknik). Så när man kombinerar de två... så blir det liksom värsta supergrejen som är jättebra. Man skrattar så att man gråter och kissar på sig - och så lär man sig intressanta grejer. Typ som att päron sjunker och äpplen flyter. Eller var världens blötaste öken ligger. Eller att Mao bara hade en testikel och var steril. Se, så intressant och användbar (...) fakta man kan samla på sig från det underbara programmet.
Här är en bild på stjärnorna i mitt liv
Alan Davies och Stephen Fry, som är så roliga att det är sanslöst.

 

Asså.. Novell. Hur. Om vad.
Och det där var inte frågor, det var mera "Tove-sitter-framför-datorn-med-ryggen-som-ett-C-och-stirrar-planlöst-framför-sig-och-bara-babblar"

Jag är itne den aktivaste bloggaren just nu, jag vet. Men jag har liksom tappat sugen på att blogga.
Vill bara sitta hemma och titta på QI (JAG VET ATT JAG TJATAR) och typ leva livet så. PUSS på Alan, Sean, Dara, David, Phill, Stephen och Jimmy.

Det är lite halvknasigt sådär, hur jag mår just nu. Och nu syfter jag på huvudknoppen, hur mitt sinne känner sig i detta ögonblick. Känner mig faktiskt lite sur. Kanske mest ledsen
Lite bortglömd av mina vänner, och sådär.
Varför är det ingen som tar kontakt med mig? De flesta vet att jag är jättesjuk, är det inte någon som skulle kunna tänka sig att smsa mig och fråga hur det är? Jag kräver inga timmlånga samtal där jag beskriver mina krämpor, men ett litet krya-på-dig-sms kanske skulle vara på sin plats? Jag vet inte, jag kanske överreagerar. Men jag känner mig så ensam och emlig när jag mår såhär.

Jag ligger i min bäddsoffa och tittar på TV. Zappar fram och tillbaka hela dagerna
Har insett att de enda som verkligen förstår mig är Zac och Cody. Ha-ha-ha. Fun.
Dylan och Cole Sprouse är nog de enda Disney Channel-skådespelarna med verklig talang. Ända sedan barnsben har de faktiskt varit duktiga, snubblade över ett gammalt avsnitt av Zac and Codys Suite life, när de var jättesmå... de var faktiskt duktiga även då. Vilket är jävligt ovanligt att se, relativt små barn som faktiskt kan skådespela.
Step aside, Hannah Montana.

Hej, hej, bloggen. Tjena, hej och tja.
Jag är jättesjuk. Det suger.
Igår fick jag något sorts konstigt anfall... det var helt sjukt, låg och käkade lite mat på soffan, när jag plötsligt började få ont i bröstkorgen. Det blev bara värre och värre, och till slut skrek och grät jag av smärta. Jag ringde mamma som ilade hem och ringde 112. Vi åkte in till vårdcentralen, och i bilen började det äntligen släppa lite. Vi kom in till vårdcentralen, de gjorde lite tester, ekg, blodprov osv.
De såg att jag hade en infektion i kroppen, inte vad det var. De sa sedan att jag förmodligen fått kramp i matstrupen. Vi åkte hem. Jag mådde dåligt, 39.4 i feber och bara mådde skit. Hostade som fan och hade en sprängande huvudvärk.
Gick och lade mig vid 12 ungefär, vaknade sedan vid 01:30 av att det kom tillbaka. Värken, alltså.
I alla fall, så åkte vi in till akuten, där det släppte (det här är alltså 40 minuter av den värsta smärta jag har varit med om i hela mitt liv). De tog en massa prover, röntkade, ännu ett ekg.
Conclusion: Dubbelsidig lunginflammation.
De vet inte vad anfallen jag fick är för någonting, jag hoppas bara att det inte händer igen, det var riktigt jävla läskigt.

I alla fall, så är jag nere för räkning ett tag. Började med min penecillin idag, förhoppningsvis kommer jag märka av det redan imorgon. Öh.
Tänkte skriva det här långa och onödiga inlägget så folk hängz0r med i mitt livz0r.


Såg Zac and Miri make a Porno också, skitkul film. Haha, jag kände mig så sluskig, har inte duschat på x antal dagar, svettades galet och åt bullar... FEELS GOOD MAN.

I alla fall.
Jag har helt andra perspektiv och mål än innan. Om jag ska bli lite djup och låtsas att jag är intelektuell och intressant, så känner jag att jag har börjat värdera helt andra saker sedan jag kom hem. Underligt nog. Det känns som att jag... jag vet inte. Jag bryr mig mindre om ytliga saker (även om jag fortfarande är en ganska ytlig människa), vilket är ett mirakel, jag bryr mig mindre om mig själv och jag uppskattar sakerna omkring mig på ett annat sätt. Datorn intresserar mig knappt längre.
Dessutom så har min datorskärm gått sönder, så det kom ju ganska lägligt.
Längtar tills jag kan ge mig ut på UPPTÄCKSFÄRD i STOCKHOLM CITY med mina VÄNNER
WOW YEAH SUPER

Nu ska jag gå och göra ingenting!
Tusen pussar och kramar

Och jag ska berätta en hemlighet som bara dom som rockar fett kommer fatta... Bo Svensson finns inte. SIGRID GOOGLED THAT SHIZNIT

Johnny Cash på repeat idag, är inte deppig, snarare opepp. Så opepp på allt.
Dessutom är jag så sjuk att jag knappt kan andas, har superfeber, hostar som fan, är snorig och äcklig och mår bara allmänt piss. har så ont i min mage och mina lungor så jag vet inte vad.
Jag har inet mått såhär dåligt sen jag hade svininfluensan. Snart ska jag nog gå och lägga mig och försöka sova.
Det här suger så mycket.
Längtar tillbaka till Synis så mycket att jag vill kräkas.
Vill sitta i köket och lyssna på Rust in Peace med Thomas och Mitch. Höra dem snacka massa skit. Hjälpa Madde och Danne att laga mat. Få en megakram av Malin. Gråta ut i Idas armar. Höra Sigrid tjata på Joroun om att hon vill ha kaffe.

Det var så fint, den sista kvällen. Vi låg alla i samma rum och skulle sova på golvet på madrasser, och Thomas och Mitch satt och spelade gitarr. De spelade asfina, lugna låtar och sjöng med jättetyst. När de började "mmm-a" med så började jag gråta floder igen, för jag tänkte på att jag verkligen inte ville hem.
Tyson tog mig i handen och Sigrid smekte mig på kinden och tittade på mig och de var bara allmänt assöta. Dagen efter när allt sög av tusen anledningar kom Hampus och satte sig bredvid mig och kramade mig och bara åh. Jag saknar er så det gör ont

Sorgligt nog är jag hemma nu. Saknar er alla helt galet mycket.

'

 

 

'

 

'

Just det, jag är på min ideal-vikt igen. Jag väger 48 kilo nu, och jag är helt supernöjd! Visserligen är det en aning för lite, men jag väger nu precis så mycket som jag vill väga och det känns jättebra. Jag äter förvisso inte jättenyttigt, men jag mår bra. Jag har inte eftersträvat att gå ner i vikt, det har bara blivit så.

Jag tycker att, så länge man är nöjd med sin vikt så är det okej. Jag har ingenting emot feta människor, bara de inte skyller på samhället för att de inte får kompensation eller liknande för sin fetma.
Mycket av det ligger säkert i generna, vissa människor har väldigt lätt för att gå upp, men att bli riktigt fet, ja, då krävs det att man äter för mycket och för onyttigt, samt inte får tillräckligt motion. Då har du "brought it on yourself(svenskan tryter ibland)", och då är det du som får stå för konsekvenserna. Vill man må bra, då får man lägga manken till lite extra och inte bara ligga hemma och äta kakor.
Jag vet att jag låter otroligt hård och elak när jag skriver det här, det är jag inte, folk får se ut precis som dom vill.

Ska packa nu.
Det ska bli skönt att rätta till mina vanor igen. Tre mål mat om dagen, i säng vid 10 och upp vid 8. (Och nybakt bröd till frukost, gotti)
De första nätterna kommer innehålla så mycket pain, fy fan, kommer inte somna på flera timmar. Ja, ja, vad gör man inte för välbefinnande?

Jag är en av de otaliga tonåringar som får för sig att det, bara för att det är sommarlov, är en asbra idé att vända helt på dygnet och gå och lägga sig klockan 05.30 varje natt/morgon.

Idag var det Prideparaden, jag, Lova, Stina, Elli och hennes kompis Alice var där och chillade galet. Vi gick såklart med det rödgröna blocket(vad annars), Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly var där. Jävligt bra. Såg ingen liten Reinfeldt där, inte.
Langar lite bildizar här.
Stötte på Ida också! :D
Efter att vi gjort det mötte vi upp Freddy och John som gick och käkade, sen drog vi till Harry B James (vid det här laget hade vi träffat Madde och hennes vän Tobbe).
Sen drog jag hem. Jävligt trevlig dag.

Freddy
(klick the pic 4 music)